Tygelhjälperna

För att hästen ska uppfatta tygelhjälperna måste ryttarens hand vara stadig, mjuk och fjädrande och även känslig för att kunna uppfatta hästens reaktioner.

Förhållning

Förhållning är de vi mest använder. Förhållningen talar om när tempot ska minskas eller om hästen ska stanna. Den brukar graderas från en liten förhållning till en kraftig
1:a graden - Här kramar du kraftigare om tygeln utan att du spänner eller flyttar handen
2:a graden - Här vrider du om underhanden så att lillfingret hamnar närmare kroppen. Viktigt är att du har en fjädrande handled.
3:e graden - Här tar du åt dig hela handen.

Lyssnar inte hästen på första graden går man vidare till andra graden osv. Förhållningarna måste vara konsekventa för att hästen ska förstå, lyssnar den inte direkt gå snabbt vidare till nästa grad för att visa vad du verkligen vill, detta för att hästen inte ska bli "döv"

Eftergift

Eftergift är vårt sätt att visa hästen att "bra du gjorde rätt", och den kommer alltid efter en förhållning. Har du tagit en förhållning för att ställa hästen i nacken och hästen gör de, då ger du en eftergift på samma hand för att visa att den gjorde rätt, dvs beröm. Är du okonsekvent med eftergiften så har du snart en häst som lägger sig på i handen och blir dragande eller stum i sin mun.
Eftergiften delas också in i grader
1:a graden - Här lättar du i tygelfattningen, mjukna i handen.
2:a graden - här för du lillfingret mot hästens mun, liksom i förhållningens andra grad fast tvärt om.
3:e graden - Här för du hela handen framåt mot hästen mun.

För att kunna utföra tredje gradens eftergift så krävs de att du rider med en korrekt vinklad arm. Är din arm rak så resulterar de i att du inte kan ge en eftergift utan att luta dig framåt.

Självklart kan du kombinera graderna, om du tar en andra gradens förhållning kan du belöna hästen med en första gradens eftergift.

Ledande tygeltag

Ett ledande tygeltag görs för att visa hästen vägen i vändningen. De ledande tygeltaget utför du genom att du tar din inre hand rakt ut från hästens hals åt de hållet ni ska, kan varieras beroende på hur mycket du ska vända och hur lyhörd häst du har, antingen flyttar du handen 5 cm eller kanske till och med 20 cm.

När du ger en vändande hjälp använder du inre handen för att visa vägen, dvs du leder hästen på rätt väg genom ett ledande tygeltag samtidigt som ytter skänkel och inre sittbenet vänder hästen. När vänder du hästen då? Jo de är i varje hörnpassering, volter, snett igenom osv.

Vanliga fel när man vänder hästen är att man lutar sig framåt eller viker sig i sidan.

Ledande tygeltag

Uppresande tygeltag

Ett uppresande tygeltag använder du för att höja hästens huvud när den går för lågt eller går bakom handen. Du utför de genom att du höjer båda dina händer samtidigt, uppåt - framåt och de måste kombineras med framåtdrivande skänklar och eftergift. Det är bara när du gör själva handrörelsen det uppresande tygeltaget är verksamt, du tar alltså upp händerna samtidigt som du driver framåt, ge sen en eftergift och sen går du tillbaka till det ursprungliga handläget. Kan självklart upprepas men alltid med det ursprungliga handläget som utgångspunkt.

Uppresande tygeltag

Om din häst går och lägger huvudet på sned så kan du använda de uppresande tygeltaget på bara en hand, men kom ihåg framåtdrivande skänkel och eftergift. Om hästen går med nosen sett åt höger, dvs nosen sticker ut på höger sida gör du ett uppresande tygeltag på vänster hand.

Uppresande tygeltag på en hand

Understödjande tygeltag

De understödjande tygeltaget använder du för att understödja en annan hjälp på samma sida. Den tas i rikting mot höften. Om du gör en skänkelvikning åt höger och hästen vill inte flytta sig för vänster skänkel (inre skänkeln) så kan du understödja med din inre tygel (vänster).  Detta verkar då som en hävstångseffekt. Viktigt är att se till så du inte fastnar i tygeltaget, utan att du tar det och sen ger en eftergift.

Understödjande tygeltag

Ställande tygeltag

De ställande tygeltaget använder du för att vinkla hästens huvud/nacke till höger eller vänster, dvs ställa den och de gör du genom att du tar en förhållning på en tygel. När hästen är ställd är den helt rak i hals och kropp, det är bara i fösta halskotan (atlas) som den ska vinkla sig. När hästen är lagomt ställd kan du skymta inre näsvingen och ögat. Viktigt är att öronen är i samma höjd så inte hästen går och lägger huvudet på sned.

Om du ska göra en högerställning så gör du en förhållning på höger tygel. Vänster tygel reglerar hur mycket hästen hästens ställs, men släpper du för mycket kommer hästen bli förböjd och släpper du för lite kommer inte hästen kunna ställa sig. Med höger skänkel måste du vara beredd på att hindra en vändning om hästen tror att den ska vända till höger och med vänster skänkel måste du vara beredd på att hålla emot bakdelen om hästen vill sticka ut den till vänster och gå på dubbla spår.

Samtliga tygeltag görs genom förhållning och eftergift.

Skänkelns hjälper

Skänkeln består av överskänkel (lår och knä) och underskänkel (benet nedanför knäet) Överskänkeln ger stabilitet och underskänkeln ger hjälperna. Ursprungsläget för skänkeln är strax bakom sadelgjorden. Det är viktigt att du har ett stadigt skänkelläge och har skänkeln stilla när du inte ger någon hjälp så hästen kan särskilja de olika hjälperna.

Skänkel i normalläge

Framåtdrivande skänkel

Den framåtdrivande skänkeln använder du för att hästen ska gå framåt eller öka tempot. Här använder du båda skänklarna med lika mycket tryck.

Sidförande skänkel

Den sidförande skänkeln använder du för att flytta hästen åt sidan genom olika tryck på de olika sidorna. Hästen flyttar sig för den kraftigare skänkeln och du placerar skänkeln olika beroende på vilken del på hästen du vill flytta.

Reglerande skänkel

Den reglerande skänkeln använder du för att begränsa storleken på sidvärtsrörelsen och den reglerar även hastigheten i rörelsen. Rider du en skänkelvikning för vänster skänkel så håller du emot med den högra skänkeln för att inte tvärningen ska bli för tvär, dvs du reglerar sidvärtsrörelsen, samtidigt som den högra skänkeln även driver framåt.

Böjande skänkel

Den böjande skänkeln använder du för att forma hästen efter det börja spårets form. Om du rider i vänster varv och ska göra en volt så är den högra (yttre) skänkeln något tillbaka dragen och åstadkommer böjningen i bålen. Vänster (inner) skänkel ligger i sitt ursprungsläge och "holkar ur" hästen med ett lätt tryck, dvs hästen böjer sig runt den inre skänkeln.

Något tillbakadragen skänkel

Vikthjälper

Vikten är vår viktigaste hjälp, den inverkar vare sig man vill eller inte och de är den mest naturlig hjälpen för hästen. Beroende på hur du placerar din vikt i förhållande till hästens balans så kan du få den att gå långsammare, snabbare eller vända. Om du placerar din vikt fel är de som om du själv skulle gå med en ryggsäck som sitter fel, du går då snett och spänner dig, likaså gör hästen. Om du sitter snett så kommer även hästen gå snett, blir de en vana kommer hästen muskla sig fel och det tar lång tid att komma till rätta med. För att du ska kunna använda dina vikthjälper riktigt är de viktigt med bra balans och kontroll över din kropp, träna gärna sits träning på lina.

Till slut

En hjälp används sällan ensam. För att ge framåtdrivande hjälper, som exempel, använder du skänklarna, vikten och mjuknar något i handen.

Vad som viktigt när de gäller både tygel, skänkel och vikthjälper är att du får en reaktion direkt, får du inte de förlorar hjälperna sin betydelse och hästen blir avinlärd och då kommer du behöva kraftigare och kraftigare hjälper och tillslut blir hästen skänkeldöd.

Som förstärkning till tygel, skänkel och vikthjälper har du spö, sporrar och röst.



/ Johanna