För mig är det också viktigt att kunna känna mig nöjd.

La Venza och jag är ju nämligen i en svacka – sedan januari. Ingenting har gått som jag velat riktigt, hästen är knepig och allt skiter sig.

Jag är för ostabil, likaså La Venza. Jag är gott och väl medveten om att jag behöver hjälp – men har ingen att vända mig till.

Missförståndet är stort mellan oss, egentligen är vi kanske inte menade för varandra men jag har varit nära att ge upp.

Igår kom en ängel från himlen och erbjöd hjälp! Sabina kommer komma på lördag till mig och känna på henne och ge tips. Det känns viktigt att någon duktig rider och får känna lite och ge tips vilket jag behöver.

Nu månader framåt blir det hårdträning, fundera lite över allt och bara kämpa vidare för jag vet att det kommer lossna.

Jag vill inte ha en ponny som det bara går framåt med och tävla en månad efter, jag vill ha en La Venza att kämpa med.

Jag väntade med tävlingarna, jag kämpar vidare och har nya projekt.

Ingen som riktigt känner mig kan se utvecklingen dag för dag, men det är större än man tror och vet.

Snart lossnar det, jag vet det!

Såhär såg det ut för lite mer än ett år sedan, jag var nära att ge upp. Ja var nära att ge upp ridsporten helt och framförallt ge upp mitt tålamod. La Venza har varit som en jag vet inte vad, upp och ner  och nu har vi äntligen börjat hitta varandra.